Kategorier
Campingdagbok

En flaska med sommarluft.

2020-07-07

Det är med skräckblandad förtjusning som jag rullar in på den stora grusplanen. Husvagnar i långa rader står uppställda och bara väntar på att husse eller matte ska koppla på dem och dra ut på nya äventyr och upptäcka världen. 

Solens tidiga strålar sträcker ut sig längs den grova marken och med en gäspning speglar de sig i, av regn, vattenfyllda ojämnheter. Jag bländas när jag sakta rullar fram mot platsen där vår vagn har parkerats efter den senaste turen.

Jag har ett mål. Jag ämnar slutföra arbetet med att få ugnen att hosta igång. Problemet upptäcktes förra året tror jag. Det var väl som vanligt, någon kulinarisk upplevelse utöver det vanliga som skulle tillagas i vagnen. Hot-dog grillé och pommes de terre cuites och lite god dricka till det. Inget speciellt.

Ugnen tänds men efter några sekunder flämtar den till som om den har drabbats av akut astma och den annars så fina blå lågan övergår i något som mest kan liknas vid den olympiska elden. 

Jag har försökt att fixa det förut utan resultat. Jag är ju gammal snickare och numera lagerarbetare så lite händig är jag allt, men här stöter jag på patrull. Kanske gynekolog hade varit bättre. Att få in överkroppen för att se hur det ser ut där bakom är inte lätt. Det är ju ingen masugn direkt. Att jag spelar på den andra halvan av 45års-strecket är ju inte heller till min fördel. Det var länge sedan jag var smidig som en oljad hankatt.

Vi har vagnen hos en underbar återförsäljare och där kan jag söka råd. Jag lånar en flaska med sommarluft under tryck så att jag kan blåsa ner i brännaren. Inget resultat. Jag får tipset om regulatorn eller att röret med lufttillförsel är igensatt.

Vi åker till Lidköping på torsdag så min plan att försöka få igång ugnen innan dess verkar gå om intet. 

Samtidigt som jag låser vagnen och gör mig redo för hemfärd med svansen mellan benen tornar mörka gråa moln upp sig på himmelen. Klart som korvspad att det ska börja regna. Jag slår numret till Maria för att berätta, helgens meny får korrigeras lite. 

Med tom blick sitter jag kvar i bilen. Regnet öser ner. Efter en plötslig ingivelse står jag plötsligt vid kassan hos återförsäljaren. Jag har tömt deras hylla med Omniaprylar. Ugn, galler, silikonformar och en kokbok. 

Här ska det lagas mat, även om den där ugnen inte vill samarbeta.

Till hösten, innan Lopplådan ska stå och frysa i en maskinhall ska hon in på service. Då får de fixa den där ugnen.

Med vänlig hälsning, Ade.

 

Kategorier
Campingdagbok

Campingdagbok 2020-06-29

Det som annars brukar vara morgonen då jag vaknar med bröstet fyllt av vemod är snarare en morgon med lycka i luften. Jag studsar upp som en möbelfjäder och känner mig på ett oförskämt bra humör.
Mitt i den mörka sommarnatten, när regnet smattrade mot taket och när sömnen gjorde sig som mest påmind gjorde vi något helt crazy!
Vi bokade en långhelg till på denna campingen. Ett par vänner kommer med sin vagn och tokiga barn. Vi kunde inte låta bli! Det ska bli fantastiskt roligt.

Det är tidigt när jag tittar ut i förtältet. Vädret har slagit om. Kondensen inne i tältet är faktiskt inte så farlig. Värre på utsidan. Likt en knottrig kondom hänger förtältet fast i husvagnsväggen. Hur i hela friden ska jag få detta torrt innan vi ska riva ner förläggningen?

Övriga familjen vaknar till. Det rör sig inne i vagnen. Någon muttrar att det är kallt. 19 grader ute och 23 inne. Helt magiskt enligt mig som känner mig som en snigel i Sahara så fort kvicksilvret passerar 25.
Muttrandet fortsätter och långärmade tröjor plockas fram för första gången på hela helgen. Nu har tydligen helvetet frusit till is.

Under dessa minuter då det rotas bland kläder i påsar, väskor och skåp hittas det där linnet som var ”kvarglömt” hemma i Vänersborg. Det var alltså en komplott, direkt riktad mot mig för att få stilla sina skenande shoppingnerver de hittade på det där med kvarglömt linne.
Jag går på och gestikulerar med armar och ben. Ni lurade mig!
Det är nu som Liv, med blott 12 års livserfarenhet och mycket kvar att lära om att ”tala är silver, tiga är guld”, försäger sig.
”Pappa, vi kollade faktiskt inte bara efter linnen till Maria.”

När vi köpte vår husvagn för tre år sedan kände vi att denna modellen kommer att vara helt perfekt till vår lilla familj i många år. Pojkarna är såpass stora och de har andra prioriteringar än att hänga på oss i ”lopplådan” till någon camping där det absolut inte finns något att göra. Ack så fel vi hade. De vill gärna hänga på.
Vi har löst problemet med en sovalkov i förtältet. Där sover Alfred när han inte sommarjobbar och för Liv bäddar vi i soffan. Oskar den äldre, som har flyttat hemifrån har inget behov av att sova över så han kör dagsturer.

Det där med att hålla på att bädda i soffan var inte så kul som vi trodde. All ledig plats i husvagnen tas upp av dessa förbannade dynor som ligger utspridda högt och lågt. Om vi bara ligger en helg så ids vi kanske inte sätta upp förtältet.
Då finns det ingen plats för mig, hövdingen, the chief in Command, att placera akterkastellet när morgonkaffet ska intas och när den ack så viktiga första snusprillan ska monteras bakom överläppen.
Med facit i hand hade fler bäddar varit att föredra.

Vagnen är tömd på diverse vätskor. Vissa mer illaluktande än andra. Väskorna är packade och strömmen är avslagen. Säkerhetskontroll före körning är gjord.
Det är bara förtältet kvar. Jag har medvetet dragit ut på det till sista sekund för att det ska torka och få slät hy igen. När jag böjer mig ner för att dra upp första tältpinnen kommer en skur.
Det var då själva F-N också!
Det finns ingen återvändo. Jag hinner med några pinnar till när regnet slutar lika fort som det började. Men skadan är redan skedd.
Jag breder ut det på gräsmattan och låter solen smeka tältduken. Det gör susen.
Knappast torrt som fnöske men skåpstorrt får duga.
Nu rinner liksom tiden iväg.

Det är dags att åka.

Tack för den här gången och tack för alla värmande ord ni har givit mig. Jag är lite i chock över all uppmärksamhet som mina inlägg har fått men otroligt smickrad.

Tack!

Med vänlig hälsning, Fredrik Adetoft

Här sitter jag och skriver.