Kategorier
Träning

Ding, ding!

I tisdags var det åter dags att väcka liv i den lilla pugilist som bor i min förr så vackra kropp. Det är med skräckblandad förtjusning som jag äntrar huset där träningslokalen är belägen. Jag känner mig stark och med riktigt bra tryck i benen tar jag dubbla steg i trappan. Som en vårflod rinner energin ur mig och de sista stegen är ingen vacker syn.

Efter varje sommaruppehåll är det precis som om de har byggt på en våning till på det här förbannade huset.

Att börja träna igen var inte självklart. Min kamrat sedan barnsben tränar också och han hotade med både det ena och andra för att få mig till boxningslokalen. En annan bidragande orsak kan vara att mitt BMI närmar sig fyrsiffrigt. Jag måste helt enkelt göra något. Jag vet ju att när jag tränar blir jag smidig som en oljad hankatt. All värk i axlar, knän och armbågar försvinner. Ett hårt jobb i en klen kropp har satt sina spår.

Men nu är jag uppe i ringen igen för att återfå något av min forna glans.

Ding, ding!

Kategorier
livet

Lättare sagt än gjort.

Maria vandrar iväg med svågern längs en rad av dörrar. Korridoren verkar oändlig. Syskonen svänger vänster och försvinner in i hjärtat av sjukhusets ändlösa labyrint.

Cafeterian är öppen. Om man skulle ta och köpa en………….NEJ!

Jag sitter kvar på bänken. Jag ska inte äta sötsaker en vardag. Jag tränar regelbundet för att gå ner i vikt. Att lägga pengar på min egna undergång är ju fan inte rimligt. Blicken faller ner på telefonens skärm. Youtube visar en “Greatest knockouts of 2018”. Jag tittar upp från skärmen. 3 för 15:-……….äh va faan! Ett ögonblick senare sitter jag med tre chokladbitar. Mars, Dajm och en schweizernöt. Vilken jävla karaktär jag har!

Jag föll alltså för frestelsen. Att det ska vara så svårt. I den vanliga vardagen går det bra. Till jobbet, hem från jobbet och att efter hemkomsten vara upptagen med dagliga sysslor tills det är läggdags. Bryts vardagens vanliga rutiner och jag utsätts för frestelser som dessutom också är lättillgängliga får jag problem.

Detta är något som jag måste jobba stenhårt med. Förhoppningsvis avtar sötsuget och jag åter kan vistas bland folk som en vanlig medborgare utan att smyga in i närmaste pressbyrå eller mack för att synda.

Ha det gött! // Ade.